Våra tamkaniner hör till ordningen Lagomorpha och härstammar från den
europeiska vildkaninen Oryctolagus cuniculus. Härstamningen för den europeiska
vildkaninen kommer från de Iberiska halvöarna samt södra Frankrike. Kaniner
tillhör gruppen hardjur men skiljer sig ganska mycket från harar.
Bohålor
Den europeiska vildkaninen lever helst i en sandig och torr miljö där
jorden är lätt att gräva gångar och hålor i. Gångarna kan vara upp till 45
meter långa och bohålorna kan ligga flera meter ner i marken gärna i form av en
avsats.Omgivningarna består ofta av kullar med buskage där den lätt kan gömma
sig för rovdjur. Haren däremot gräver inte tunnlar utan är mer specialiserad på
att springa på öppna fält. Deras ungar föds ovan jord och är tidigare
utvecklade än kaninens med päls och öppna ögon.
Eftersom kaninen inte springer lika bra som hararna har gångarna i jorden
en stor betydelse för kaninernas överlevnad. Kaninens ungar är sårbara och föds
blinda utan päls. I jorden kan kaninmamman bygga varma trygga bon av torkat
gräs och hår som mamman rycker loss från sin egen päls. Detta beteende har våra
tamkaniner också och därför bör man se till att de får ett bo i buren som
liknar det de har i marken. För att skydda ungarna är kaniner specialister på
att inte låtsas om att de har fått ungar och diar därför bara 1-2 gånger per
dygn.
Bohålorna är alltså viktiga för honorna och därför blir de mer aggressiva
mot inkräktare och medlemmar i gruppen.
Närmar sig någon ingången biter honan den obehörige i baken och jagar i
väg den.
Kaniner föder döva och
blinda ungar utan päls.
De gräver och bygger
bohålor i marken.
bohålor i marken.
Harar föder hörande ungar
med öppna ögon och päls,
De bygger bo ovanför
marken.
De är enormt duktiga på
att springa.
